Du har fått diagnosen axelledsartros, vilket innebär att brosket i axelleden har tunnats ut och ej längre klarar av samma belastning som den gjort tidigare.
Orsaker och förekomst
Axelleden består av flera ben som med hjälp av ligament och muskulatur kan röra sig fritt i flera olika plan och utföra lyft, vridmoment etc. I axelleden finns det flera benändar som möts, vilka alla är beklädda med tunt brosk. Dessa ändar kallas för ledytor, och brosket, så kallat ledytebrosk, fungerar som en glidyta i axelleden. Vid artros är ledytebrosket skadat och funktionen i axelleden blir därför försämrad.
Olika faktorer som kan öka risken för artros i axelleden är skador i axeln eller om axeln gått ur led tidigare. Axelledsartros är inte lika vanligt som artros i knä eller höft, men drabbar män och kvinnor i ungefär samma utsträckning, och de flesta som erfar detta är över 65 år gamla.
Symptom
Främsta symtom för denna artros är smärta, stelhet och ibland svullnad. Smärtan kommer smygande successivt och ibland upplever patienten rörelseinskränkning som kvarstår längre än 3 månader. Symtomatisk artros får man inte alltid tidigt, utan besvären kan ibland bli påtagliga först när det inte finns något ledytebrosk kvar. Ibland kan besvären bli påtagliga först när brosket är helt nedslitet och krepitationer föreligger.
Kom ihåg att en viktig skillnad mellan axelledsartros och frozen shoulder är att den sistnämnda har ett mycket snabbare förlopp.
Diagnos
Diagnosen bekräftas av röntgen, men tidigt i förloppet kan det vara svårt att se teck på artros på röntgen
Behandling
I början av sjukdomsförloppet räcker information om sjukdomsförloppet samt råd om anpassad aktivitet och träning av leden, gärna i samråd med fysioterapeut. Enklare smärtstillande läkemedel som paracetamol och NSAID kan vara aktuellt.
Fysioterapi bidrar till att rörligheten och muskelstyrkan bibehålls. Som artrospatient blir man även rekommenderad så kallad artrosskola, vilket innebär att man får hjälp att komma igång, genom en ordentlig genomgång av lämpliga aktiviteter. I de fall där det finns tydliga tecken till inflammatorisk reaktion i knät, dvs svullnad, vätska i leden och värmeökning, finns möjlighet till kortisoninjektioner i leden som tillfällig symtomlindring. Om fysioterapi och enklare smärtstillande inte ger någon effekt och man upplever att artrosen inskränker på livskvaliteten, kan operation bli aktuellt.