Du har fått diagnosen frozen shoulder, vilket är ett tillstånd där man får begränsad rörlighet i axeln vilket också ofta orsakar smärta.
Orsaker och förekomst
Frozen shoulder, även kallat frusen axel eller frusen skuldra, är ett smärttillstånd som drabbar ca 3% av befolkningen och är vanligast förekommande i åldersspannet 40-60 år. Frozen shoulder innebär praktiskt taget att smärtan över tid övergår i försämrad rörelseförmåga – axeln stelnar till. Orsaken till detta är att den vanligtvis stabiliserande ledkapseln som innesluter axelleden, drar ihop sig.
Detta syndrom har ett så kallat trifasiskt förlopp där man går igenom tre faser innan besvären försvinner av sig själva. Genomsnittlig tid för hela förloppet från besvär till fullständig läkning med smärtfrihet och full rörlighet är ca två år. Bakomliggande orsak är inte helt kartlagt, men det man vet är att diabetiker och kvinnor har ökad risk för syndromet.
Symtom
Det första symtomet tenderar att vara tilltagande smärta i axeln och även vilovärk kan förekomma. Denna fas betecknas ofta som frysningsfasen och sker successivt under de första 2-9 månaderna. Nästa fas under månad 4-12 kallas för stelhetsfasen och består framförallt av rörelseinskränkning (främst vid utåtrotation) men även viss smärta i ändlägen. Sista och tredje fasen som äger rum någon gång mellan 6 och 24 månader, kallas för upptiningsfasen. Den kännetecknas av successiv återkomst av rörligheten i axeln och under denna period har oftast smärtan försvunnit.
Diagnos
Liksom vid impingement, ställs diagnosen kliniskt, där testerna som utförs av läkaren ämnar undersöka rörligheten i axeln. Du kommer dels få utföra vissa specifika armrörelser på uppmaning medan läkaren observerar, och sedan kommer läkaren be dig slappna av och själv testa din arms rörlighet. I vissa fall kan det bli aktuellt för läkaren att ge en bedövningsspruta för att undersöka rörligheten ordentligt.
Behandling
I de flesta fall räcker det gott och väl med lättare smärtlindring och sjukgymnastik. Smärtlindringen i form av vanliga värktabletter, kyla/värme eller transkutan elektrisk nervstimulering, även kallad tens. Om smärtan tidigt i förloppet är väldigt påtaglig kan man ibland få kortison. Sjukgymnastiken består av rörelseövningar,
I väldigt ovanliga fall kan operation bli aktuellt.